Företag med fler än 50 anställda måste inrätta en speciell visselblåsarfunktion enligt en ny lag. Den innebär också att anställda kan rapportera missförhållanden till myndigheter utan att först ha tagit upp dem internt. Risken för att företagshemligheter blir kända och skadar företagets konkurrenskraft kan då öka.

– Oftast är det inte någon som av illvilja väljer att visselblåsa utan en medarbetare som vill väl, har upplevt något och som kanske har försökt säga till men som inte uppfattar sig hörd. Det ligger givetvis även i bolagets intresse att allvarliga missförhållanden uppmärksammas, hanteras korrekt, diskret och åtgärdas så fort som möjligt, säger Anita Hagelin, chefsjurist på Plåt & Ventföretagen.

Många företag arbetar sedan länge aktivt med dessa frågor och med att uppmuntra anställda att påpeka upplevda problem.

Bakgrunden till den nya Visselblåsarlagen är ett EU-direktiv. De nya reglerna ska börja gälla den 17 december i år men införs successivt (se faktaruta nedan).

Det finns redan idag en svensk lag som ger arbetstagare som slår larm om faktiska och allvarliga missförhållanden hos arbetsgivaren ett förstärkt skydd mot exempelvis repressalier, uppsägning och sämre anställningsvillkor. För att skyddas av den lagen krävs att det ska röra sig om så allvarliga missförhållanden som kan föranleda fängelsestraff eller liknande missförhållanden.

En nyhet i den nya visselblåsarlagen är att visselblåsarskyddet gäller en större krets än tidigare och i olika typer av verksamheter. Arbetstagare, aktieägare som är verksamma i bolaget, konsulter och leverantörer, men också familjemedlemmar skulle omfattas indirekt av skyddet. Och det skulle gälla både innan rapportören tillträtt och efter att den lämnat verksamheten.

Enligt lagförslaget ska interna och externa rapporteringskanaler inrättas. 

– Med interna rapporteringskanaler menas att företag måste inrätta en funktion dit visselblåsare kan vända sig för att rapportera en oegentlighet. Det gäller för företag med 50 eller fler anställda. En intern rapporteringskanal kan till exempel vara någon form av internrevision eller motsvarande.

Med extern rapportering menas att visselblåsaren vänder sig till en myndighet som fått ett särskilt ansvar att inrätta en extern rapporteringskanal.

Visselblåsaren kan enligt den nya lagen i vissa fall gå direkt till en sådan extern kanal med sina uppgifter. Det innebär en fara för att företaget smutskastas då det kan bli en offentlig handling och tillgänglig för alla. Risken ökar också att företagskänslig information görs publik och skadar bolagets konkurrenskraft. Dessutom får ju arbetsgivaren inte någon möjlighet att först rätta till det påtalade problemet.

Lagförslaget innebär att många bolag som tidigare inte har tyckt sig behöva visselblåsarfunktioner nu blir tvungna att införa sådana.

– Det är därför bra att redan nu börja fundera på hur man ska utforma dem på ett ändamålsenligt sätt och i överensstämmelse med de kommande reglerna. Saker att tänka på då är hur rapporteringen ska gå till, hur rapporterna ska tas om hand, utredas och följas upp samt vem eller vilka som ska ansvara för frågorna. Oavsett företagets storlek bör det finnas en policy på företaget som visar hur man tar om hand ett visselblåsande.

– Det är dessutom viktigt att man redan från början tänker på att det inom visselblåsarsystemet sannolikt kommer finnas personuppgifter som i många fall kan vara mycket känsliga och att man därmed behöver säkerställa att dessa behandlas enligt GDPR. Man måste alltså fundera på sådant som till exempel vilka har tillgång till rapporterna, hur uppnår man teknisk säkerhet och undviker oavsedd spridning av rapporter, påminner Anita Hagelin.