L. Örnmarks Målerifirma i Malmö Aktiebolag har organiserat sin verksamhet så att de anställda målarna, i stället för att inställa sig i bolagets lokaler vid arbetsdagens början och slut, reser direkt från bostaden till dagens första kund och avslutar arbetsdagen hos den sista kunden. Ordinarie arbetstid för målarna hos bolaget är måndag till fredag kl. 07.00–16.00. Arbetsdagen för målarna hos bolaget har därmed börjat hos kund kl. 07.00 och slutat hos kund kl. 16.00.

Tre av företagets anställda som Svenska Målarförbundet har valt att driva ett pilotfall kring har den 11 och 12 december 2017 rest genom att köra bil från sina respektive bostäder till dagens första kund/arbetsplats, utfört arbete, eventuellt tagit sig mellan flera arbetsplatser/kunder och avslutat arbetsdagen genom att köra bil från dagens sista arbetsplats/kund. Två av målarna har rest med egen bil medan den tredje rest med en av bolagets företagsbilar en så kallad servicebil.

Reskostnadsersättning
För arbetstagares resor mellan bostaden och arbetsplatsen utgår reskostnadsersättning enligt måleriavtalet.

Det som fick Målarförbundet att sätta igång processen var att EU-domstolen 2015 meddelade den så kallade Tyco-domen (dom Tyco, C-266/14, EU:C2015:578). Det spanska bolaget Tyco gjorde installationer åt kunder. Bolagets anställda tekniker hade inte någon fast bestämd arbetsplats eller arbetsplats där arbetet vanligtvis utfördes. Teknikerna reste med tjänstebil mellan bostaden och den första respektive den sista kunden. EU-domstolen ansåg att restiden från bostaden till kunderna och omvänt, var arbetstid i arbetstidsdirektivets mening. Parterna är efter Tyco-domen oense om arbetstagares resor mellan bostaden och arbetsplatsen och omvänt ska anses som arbetstid enligt måleriavtalet och därmed ersättas som sådan i enlighet med måleriavtalet. Parterna tvistar därvid även om restiden överhuvudtaget är arbetstid enligt arbetstidsdirektivet och arbetstidslagen.

Förbundet hävdar att arbetstidsdirektivet är införlivat i svensk rätt genom arbetstidslagen. Den lagen ska tolkas EU-konformt, så att begreppet arbetstid i arbetstidslagen får samma innebörd som i arbetstidsdirektivet. Kollektivavtalsparternas avsikt, när måleriavtalet träffades, var att följa arbetstidslagens arbetstidsbegrepp. Tid som är arbetstid enligt arbetstidslagen, tolkad EU-konformt, är således numera – efter Tyco-domen – också arbetstid enligt måleriavtalet.

Restid inte arbetstid
Arbetsgivarparterna menar att kollektivavtalsparterna fram till EU-domstolens dom Tyco varit överens om att den omtvistade tiden – restid mellan bostaden och arbetsplatsen utom arbetstid enligt § 8 riksavtalet – varken utgör arbetstid enligt arbetstidslagen eller riksavtalet. Varken riksavtalet eller arbetstidslagen har genom Tyco-domen fått någon annan innebörd än den som kollektivavtalsparterna avtalat om. Restid till och från målarnas arbetsplats är alltjämt inte arbetstid.

Den omtvistade restiden är inte arbetstid utifrån definitionen i arbetstidsdirektivet. Arbetstagarna har inte under restiden beordrats av arbetsgivaren att utföra arbete. De har inte heller under den tiden utfört arbete inom ramen för sina anställningar, inte stått till arbetsgivarens förfogande och inte heller varit skyldiga att arbeta.

Arbetsdomstolen anser att åliggandet för målarna att resa till arbetet, som åligger de flesta arbetstagare, ”kan inte sägas vara en sådan större inskränkning i deras möjlighet att förfoga över sin tid och ägna sig åt egna intressen, som innebär att de ska anses stå till arbetsgivarens förfogande. Den tiden är därmed, enligt Arbetsdomstolens bedömning, arbetstagarnas fritid”.

Inte stått till arbetsgivarens förfogande
Sammantaget anser Arbetsdomstolen att arbetstagarna inte stått till arbetsgivarens förfogande under resorna till och från arbetet. Restiden är därför inte att betrakta som arbetstid. Arbetsdomstolen väljer ändå att pröva om målarna under den omtvistade restiden utfört eller brukar utföra aktiviteter eller uppgifter samt om de då ska anses ha befunnit sig eller brukar befinna sig på arbetsplatsen.

Av Tyco-domen kan inte, enligt Arbetsdomstolens mening, utläsas att arbetstagare, som inte har en fast, bestämd arbetsplats generellt sett ska anses utföra sina aktiviteter eller uppgifter när de tar sig till och från arbetet. I Tyco-målet var det så, vilket EU-domstolen också framhöll, att det tidigare hade ingått i arbetstagarnas uppgifter och aktiviteter att resa med bil mellan regionkontoren och kunderna. Resornas natur hade inte heller förändrats efter att regionkontorens lagts ned, annat än att resorna därefter utgick från arbetstagarens bostad. En betydande del av resorna hade således tidigare utgjort arbetstid. Enligt Arbetsdomstolens mening måste nämnda omständigheter beaktas vid bedömningen i målet.

Situationen är inte sådan som i Tyco, där det efter en omorganisation inte längre fanns några kontor att utgå från och där resorna till och från regionkontoren och kunderna före omorganisationen betraktats som arbetstid.

Sammantaget anser Arbetsdomstolen att målarna inte utfört uppgifter eller aktiviteter under den omtvistade restiden och inte heller brukade göra det.

Arbetsdomstolen anser slutligen att målarna inte utfört uppgifter eller aktiviteter eller brukat göra det under den omtvistade restiden.

Har fått vila
Arbetsdomstolen passar också avslutande på att skjuta in att arbetstidsdirektivet syftar till att säkerställa ett bättre skydd för arbetstagarnas säkerhet och hälsa. Det finns inte något i målet som talar för att målarna, med Arbetsdomstolens ställningstagande, inte skulle ha fått den viloperiod, som de har rätt till enligt arbetstidsdirektivet. Inte heller har det framkommit något som ger anledning att anta att bolaget inte skulle ha betraktat restid mellan de olika objekten under dagen som arbetstid.

De restider som är aktuella i målet framstår inte heller, skriver AD, på något sätt som anmärkningsvärda i jämförelse med normala restider för arbetstagare med fast arbetsplats. Restiderna synes till och med vara kortare än vad som är vanligt för många arbetstagare. Arbetsdomstolen har inte genom domen tagit ställning till hur restiden skulle bedömas, om arbetsgivaren enligt kollektivavtal skulle ha rätt att beordra arbetstagaren att från en dag till en annan arbeta på mer avlägsna arbetsplatser och där restiden till exempel som i Tyco-målet, skulle kunna uppgå till tre timmar. Arbetsdomstolen noterar dock att måleriavtalet innehåller regler om att, ifall den tillfälliga arbetsplatsen är belägen på sådant ställe att arbetstagaren inte lämpligen kan företa dagliga resor till denna, arbetsgivaren kan komma överens med arbetstagaren att bostad ska anskaffas på arbetsorten. I så fall erhåller arbetstagaren enligt avtalet garantilön och fri resa till arbetsplatsen vid arbetets början och åter vid arbetets slut samt traktamente.

AD anser inte att det, på förbundets begäran, finns anledning att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen.

Arbetsdomstolen förpliktar Svenska Målareförbundet att ersätta Måleriföretagens i Sveriges och
L. Örnmarks Målerifirma i Malmö Aktiebolags rättegångskostnader med 868 804 kronor.